Det finns ett känt fenomen inom beteendeekonomi som handlar om att människor systematiskt underskattar kostnaden för att skjuta upp saker. Vi vet att det är dumt att vänta, men vi gör det ändå. För tandvård är det extra tydligt. För varje månad du väntar med att åtgärda ett litet hål, växer problemet. Och priset med det.
En enkel lagning av ett ytligt hål kostar kanske någon tusenlapp. En rotfyllning med krona kan gå på tio tusen eller mer. Skillnaden är alltså enorm, och den uppstår bara för att någon väntade för länge. Ändå är det precis vad de flesta gör. Vi går inte förrän det gör ont, och då är det ofta för sent att åtgärda med en enkel lagning.
Tandläkare jag har pratat med säger samma sak. De ser patienter som kommer in med svår tandvärk, och när de tittar efter visar det sig att problemet funnits i månader, ibland år. Patienten har känt av det, kanske till och med sett att något var fel, men hoppats att det skulle gå över. Det gör det aldrig. Tänder läker inte av sig själva.
Rädsla är den vanligaste anledningen. Människor är så skräckslagna för att gå till tandläkaren att de hellre riskerar att förlora en tand än att utsätta sig för obehaget. Det är fullt förståeligt, men också dyrt. För om man ändå måste gå till slut, när smärtan blir outhärdlig, då är det inte längre fråga om en enkel undersökning. Då är det akut, med allt vad det innebär av stress, tidspress och högre kostnader.
Ekonomi spelar förstås också roll. Tandvård är dyrt i Sverige, särskilt för vuxna utan subventioner. Extra så för saker som tandfasader Stockholm. Många väljer bort regelbundna kontroller för att de inte har råd, eller för att de prioriterar annat. Men det är en falsk ekonomi. Det man sparar på att inte gå, får man betala mångdubbelt tillbaka när problemen väl är akuta. Det är som att strunta i att byta olja i bilen för att spara pengar, och sen tvingas byta motor.
Försäkringar kan hjälpa, men de täcker sällan hela kostnaden. Det högsta skyddet i tandvårdsförsäkringen ligger på 15 000 kronor under en tolvmånadersperiod, och även om du når högkostnadsskyddet får du fortfarande betala hälften upp till 30 000 kronor . För omfattande behandlingar kan summan ändå bli hög. Att förebygga är alltså inte bara bättre för tänderna, utan också för plånboken.
Barn och unga har det bättre. Fram till det år de fyller 23 är tandvården subventionerad, och många regioner erbjuder fri tandvård upp till en viss ålder . Det är en enorm fördel, och en chans att vänja sig vid att gå regelbundet utan att det kostar skjortan. Men när den fria tandvården tar slut, då kommer verkligheten ifatt. Då måste vanan sitta i ryggmärgen, annars är risken stor att man slutar gå.
Det finns hjälp att få för den som har det svårt ekonomiskt. För vissa sjukdomar och tillstånd kan man få nedsatt pris eller bidrag. För personer med långvariga sjukdomar eller funktionsnedsättningar som påverkar munhälsan finns särskilda stöd . Men det är krångligt, byråkratiskt och långt ifrån alla känner till det. Många faller mellan stolarna.
Privat tandvård är dyrare än folktandvård, men skillnaden är inte alltid enorm. Det viktiga är att hitta en tandläkare man litar på och känner sig trygg med. För den som är rädd kan det vara värt att betala lite extra för någon som är van att hantera oroliga patienter. En bra relation med sin tandläkare gör att man kommer oftare, och då upptäcks problemen tidigare.
Det finns också en annan aspekt av ekonomin. Tänder påverkar hela kroppen. Dålig munhälsa har kopplats till hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och andra allvarliga tillstånd. Tandstensborttagning Stockholm är alltså en slags hälsoproblematik. Att strunta i tänderna kan alltså leda till sjukvårdskostnader långt bortom tandläkarens mottagning. Det är en påminnelse om att munnen inte är isolerad från resten av kroppen.
Nästa gång du tvekar inför att boka en tid, tänk på vad det faktiskt handlar om. Några hundralappar för en undersökning nu, eller tiotusentals kronor för omfattande behandling senare. En halvtimme i stolen nu, eller timmar av smärta och obehag längre fram. Det är egentligen inget val alls. Det är bara en fråga om att övervinna rädslan, eller att betala priset för att inte göra det.